Diskussion

Att skaffa barn när man har en ärftlig sjukdom i familjen ska väl inte avgöra om man ska skaffa barn eller inte? Olika sjukdomar har olika chans att ärvas av barnen. M-Å-N-G-A skaffar barn som bär på sjukdomar dom inte ens vet om ex. cancer osv. Borde man kolla hela sig innan man skaffar barn? Borde man inte heller skaffa barn om man har haft cancer? Själv tycker jag att kan man ge sina barn kärlek ska man skaffa barn och visa dom världen. Tycker inte man ska förakta dom som skaffar barn även om dom har en ärftlig sjukdom i släkten. Ska vi dra det hårt påstås det även att alkolism är en ärftlig sjukdom, ska man inte skaffa barn då? Kanske ska man först veta vilken sjukdom det är innan man skaffar sig en åsik? - Det är LÄTT att förhasta sig.. Även om man är frisk eller tror man är det kan barnen drabbas av sjukdomar och annat i livet ändå. Det viktigaste är att man ger sina barn det bästa liv dom kan få - frisk som sjuk. Där har du vad jag tycker - Ja, man ska få skaffa barn trots ärftlig sjukdom i släkten OM sjukdomen inte innebär att läkare råder en till att inte skaffa för att chansen är närmare 100% att barnet från start kommer vara mycket svårt sjukt. Svara gärna.

Jag håller med dig till viss del. Och visst beror det på vilken sjukdom man har. Men är det en sjukdom som är ärftlig till 50% och sjukdomen innebär att man dör i förtid så är de 50% ganska mycket. Kan man testa sig INNAN man skaffar barn och få veta om man bär på sjukdomen så tycker jag att man bör göra det. Det är ju inte bara så att barnet KAN få det, utan om man själv har den och vet att man troligtvis dör innan ens barn hunnit bli vuxna så bör man inte skaffa barn. Då är det, enligt mig, egoistiskt att inte testa sig INNAN man skaffar barn. Ett barn kan stå moders/faderslöst och barnet kan tvingas genomlida fruktansvärda krämpor om den har sjukdomen. Jag tror nog att jag är emot att man skaffar barn om man har en ärftlig sjukdom som man kan testa sig för. Ja menar, om man kan testa sig, varför gör man inte det innan man skaffar sitt/sina barn då? Kanske kan man skona ett annat liv. Man kan inte bara tänka på sin egen längtan efter ett barn, man måste tänka på att det är ett liv man sätter till världen och man vill väl inte utsätta en annan människa för ett liv med en livshotande sjukdom (om man nu bär på den). Åter igen, kan man testa sig så bör man göra det INNAN ett barn sätts till världen..

Personligen tycker inte jag ens att man ska säga varken ja eller nej när man inte vet vad det handlar om. Hade du varit i den situationen så tror jag att du hade tänkt annorlunda. Min pappa dog. Har jag tagit skada? Eller ja visst ja, du tycker ju illa om hela vår familj. Dumt att fråga dig. Men alla andra som bryr sig om oss. Nej! Våra föräldrar har alltid gjort exakt allt för oss! Dom har alltid funnits där och älskat oss. Då kan man ju lika gärna säga att ensamstående inte borde få ha barn?! eller?! Det är samma sak. Bara för att vi har en ärftlig sjukdom i släkten så ska det inte hindra oss från att skaffa familj. Det finns så mycket annat som kan hända. Någon kan dö i en olycka. Någon kan få en annan sjukdom som aldrig någonsin har funnits i släkten.



Jag tycker att man inte borde yttra sig om sådana saker om man inte har erfarenhet. Visst får man väga för och motsatser. Men absolut inte säga vad man ska göra och vad man inte ska göra.

Det är helt upp till var och en.



Jag har också tänkt adoptera. Men isåfall så får ju ändå mina barn gå igenom att dom kanske blir utan mamma.



Ska man sluta leva bara för att man KANSKE kommer dö lite tidigare än planerat?

För det första så antar jag att det är Ida L som kommenterat. Och är det de så vill jag klargöra TVÅ saker innan jag fortsätter att skriva.



För det första så har jag INGENTING emot er familj, tvärtom, jag gillade Emma o alla andra jätte mycket men tyvärr så var det en annan person som spred lögner osv så det förstördes mer än hon kunde ana, vad det beror på vet jag inte. Kanske avundsjuka för att jag o Emma kom varandra ganska nära, kanske inte. Jag vet inte och jag bryr mig inte längre.



För det andra så vill jag säg att detta inlägget är ABSOLUT INGET påhopp mot dig eller er. Hade inte en tanke på er när jag skrev detta inlägg.



Jag håller med om att någon KAN dö och man ska inte gå barnlös för att man KAN få en sjukdom. Det jag menar är att OM man VET att man KAN ha en sjukdom så tycker jag att man SKA testa sig INNAN man skaffar barn. Är det så att svaret blir att man har sjukdomen så bör man, enligt mig, överväga att inte sätta ett biologiskt barn till världen.



Jag har ingen erfarenhet av detta och jag önskar att ingen människa hade behövt ha det heller. Därför bloggar jag om det. För att jag vill ha en debatt, jag vill få människor att tänka till. Jag argumenterar och motargumenterar. Och framför allt så respekterar jag allas kommentarer, tankar och värderingar. Skulle lika gärna kunna skriva om "för eller emot abort". Men eftersom detta kom på tal idag så var det detta som fyllde mina tankar.



Kanske de står utan mamma om man adopterar, MEN barnet riskerar inte att gå samma öde till mötes.

Vet inte hur vi kom från din första "diskussion" till att du riktar det till en särskild sjukdom? Menar du att du riktade frågan från början för provokation? Om så är fallet tycker jag det var lågt. Och svagt. Du borde själv veta hur det är att må dåligt, varför då provocera någon eller få någon att må sämre i det tillfället? Jag hoppas innerligt att det inte var mening - var det det har du noll respekt nu och resten av ditt liv från mig. 0. Du kanske inte bryr dig om vilket, men det handlar om självinsikt och eftertanke om vad man gör..



Man ska kanske inte tänka på framtiden och vad som KAN hända alltid utan istället LEVA? Skulle man tänka på att allt måste vara perfekt hade det inte funnits någon som hade kunnat skaffa barn..

Man kan inte styra det som händer, men man kan försöka göra sitt bästa i den situationen man sitter i...

Och för att kommentera ditt inlägg du postade precis: Kanske de står utan mamma om man adopterar, MEN barnet riskerar inte att gå samma öde till mötes.



Vid adoption kan du inte heller veta om barnet redan har en sjukdom från släkten, eller hur? Dom KAN ju ha det, borde man testa alla de tänkbara sjukdomar då?



Tycker du ska göra som du skriver - tänka till. Men visst, det är inte helt lätt när man inte själv sitter i situationen. Men tänka till innan man skriver om något som känns väldigt riktat är kanske något man borde?



Och om vi vänder på det, om det skulle visa sig att min mamma skaffade mig trots att det fanns en liten chans att jag skulle få en möjliget dödlig sjukdom och jag skulle få den - Skulle jag dömma henne för att skaffat mig? - Nej. Hon tog mig till livet och hon lärde mig leva det. Livets slut är naturligt och det får komma i det form som är meningen - Sjukdom, olycka, ålderdom.

Självklart har jag inte riktat mitt inlägg till någon. Det skulle ALDRIG falla mig in att gå till ett så grovt personangrepp.



Det har jag även klargjort flera gånger i min kommentar till Ida. Mina tankar kom till under en diskussion jag hade med en väninna tidigare idag gällande ett grupparbete.



Det jag säger är att OM man kan testa sig och undvika att "sprida" en sjukdom vidare så bör man det. Det är min åsikt, ingenting annat. Sen självklart kan det hända saker under livet, sjukdom, död osv. Men det kan man liksom inte förhindra. Men vet man med sig att man bär på en sjukdom som kan föras vidare till sitt foster så anser jag att man bör tänka två eller tre gånger innan man sätter ett barn till världen. Det kan vara sjukdomar som HIV, aids, hepatit C osv. Anser du att en aids smittad person bör skaffa barn?

Jag hoppas det är sanning du skriver, bara tycker det dök upp mycket lägligt nu när det precis har hänt, samt att familjen Lindberg också valt att inte testa sig och istället låta livet ha sin gång. Leva istället för att oroa sig för framtiden, finns redan så mycket man kan oroa sig för istället..

Vi kommer troligen forsätta tycka olika om saken.



Det finns redan människor med aids som skaffar barn, finns metoder som gör att man kan skaffa barn och INTE sprida HIV viruset vidare till fostret. Utvecklingen går framåt.

Och som du själv säger tror jag de som har en sjukdomshistoria tänker både 6 och 7 gånger innan de skaffar barn. Du ska nog se att dom skaffar all information dom kan om hur det kan gå. Och jag kan tänka mig att i de flesta fall finns det redan en plan i samråd med läkare hur man ska göra för att risken ska bli så liten som möjligt..

Upprepar allt jag sagt innan, man kan råka ut för så mycket mer än att oturligt överföra en möjligen dödlig sjukdom till sitt foster. Och igen beror det självklart på risken samt vilken sjukdom vi pratar om.



Nu känner jag att vi vattnat ur hela diskussionen och detta var mina sista ord.



Det man kan tillägga är när barnen väl finns i livet att man gör det bästa för att dom ska få en bra uppväxt och låta dom vara barn. Skydda dom från det som är ont och älska dom för vilka dom är.

Självklart skriver jag sanningen. Lägligt till vadå? Vad är det som precis har hänt? Emmas o deras pappa gick bort för flera år sedan..? om det nu var det du syftade på. Och jag syftade inte på deras familj/släkt över huvud taget.



Tror inte att du förstår hur jag menar riktigt. Jag förstår längtan efter ett barn och självklart vet jag att utvecklingen går framåt så att man kan minska risken för överförbara sjukdomar. Och det är fantastiskt att människor som är sjuka kan få barn utan att riskera barnets liv, MEN det beror fortfarande på sjukdomens karaktär!



Men jag syftar mer på de personer som ger fan i att kolla sig, fastän de vet om att till 50% så har de en d-ö-d-l-i-g sjukdom. Håller med dig om att det beror på risken och vilken sjukdom man talar om.



Jag var väldigt kluven i början av tråden, och känner mig lite halv kluven fortfarande. Kanske är inte detta någon sak som man kan ge klara svar på. Med tanke på att det finns olika omständigheter från fall till fall.



Självklart får man göra det bästa av situationen så att barn får vara barn. Men frågan är om det är ett liv för ett barn att åka fram och tillbaka till sjukhuset hela sin uppväxt pga att föräldrarna inte tog sitt ansvar innan barnet blev till, för att föräldern inte vågade ta risken att få ett negativt svarsresultat.. Det är egoistiskt..

hm.. Att argumentera betyder ju just att man i en viss fråga SKA anföra en omständighet som används just för att övertala eller bevisa sin ståndpunkt i fråga..

och för det behöver man absolut ingen egen erfarenhet i just den fråga.. hahaha..

Jag tycker att att ni som kommenterat ska ta och läsa igenom vad ni skrev.. som vanligt är det jag men INTE du..

och snälla.. ni borde INTE ha förutfattade meningar om allting.. ibland är det så att människan borde INTE försöka läsa något som INTE står mellan raderna..

Till sist vill jag att ni ska minnas.. som Fichte myntade: EN sten är inget argument..

Kanske ni är intelektuella nog att förstå..

men vad vet jag.. jag är ju bara du för dig.. och borde inte yttra mig i sak då jag INTE har någon erfarenhet..

Haha!



Läs igenom en gång till vad du har skrivit



Snälla!

Hade varit kul om folk kunde skriva ut sina namn eller ett alias så man iaf vet vilka som skriver. Som anonym läsare. Det är vett i det du skriver. Sluta läsa vad som inte står mellan raderna.

usch...yttra dig inte om sådana här saker! du kan inte ana hur det är att behöva fatta sådana beslut som folk med ärftliga sjukdomar gör...ett sånt här ämne ska inte debatteras, ingen kan komma och säga till nån vad man ska göra i sådana lägen..mycket lätt för dig att säga att man ska testa sig för en ärftlig sjukdom, men det är inte du som ska leva med vetskapen om att du snart ska dö...det är inget liv. det finns så mycket annat man kan dö av ändå. Så här tycker jag: LEV LIVET, ÄLSKA LIVET, FORTPLANTA DIG..bekymmerna kommer alltid finnas där, stora som små...chansen är ju lika stor att du är frisk som att du är sjuk!

inläggen ovan är kommenterat av mig, emily..inga missupfattningar

hej. Jag har en tävling tillsammans med bloglovin där ni nu har chansen att VINNA

en årsförbrukning av Garniers senaste hudvårdsprodukt, Pure active.

Alla ämne kan debatteras. Särskilt viktiga frågor. Jag har sagt att jag är kluven i frågan. MEN att jag tycker ändå att man BÖR testa sig om risken finns innan man skaffar barn. Eller att man iaf gör fosterprover när barnet ligger i magen om man har en sjukdom som man KAN testa på det viset. Finns ju sjukdomar som innebär att ett barn aldrig blir vuxet och får tillbringa största delen av sitt liv i en sjukhussäng. Då spelar det ingen roll hur mycket kärlek man ger, för det är inget liv för ett barn.



Ja det kanske är lätt för mig att säg att man ska testa sig, men det är lika lätt för den som står på andra sidan och säg att man INTE ska testa sig.



Jag och många fler har rätt till sina åsikter. Och det är inte så att jag säger att alla som skaffar barn otestade är dumma i huvudet. Det är fortfarande varje individs val att göra och jag respekterar det valet de gör, även om jag ibland kan undra; varför?