blogg.se
Jag finner inga ord.
JAG hade fixat det.
Jag hade ALDRIG utsatt en vän för det en högtid..!!
Och att alla verkligen give a damn i vad jag gör och drar dit.
Men vad hade man förväntat sig?
Att alla skulle komma till mig?
Att VÄNNERNA skulle säg, kommer inte hon kommer inte vi,
och verkligen stå för det..?
Haha.. vilken drömmare jag är ändå.
En vacker dag slår det tillbaka, och då är det jag som dansar!
Jaja, vad vore en bal på slottet..?
Burn in hell motherfuckers 
whitout you
Har inte så mycket lust till någonting.
Saknar dig så fruktansvärt mycket.
Du finns i mina tankar i allt jag gör.
Jag drömmer om dig på nätterna.
När telefonen ringer så hoppas jag varje gång att det är du..
Vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenm detta!
På 1 år så har 4 vänner försvunnit ur mitt liv.
Och på tre år så är det 7 vänner, varav 3 stycken mycket nära.
Och att nu Du är borta och jag inte hunnit få någon förklaring eller någonting är oörhört tungt.
Du var min prinsessa.
Vi fanns för varandra i vått och tort.
Vi ringde varandera det senast 1,5 åren ca 5 ggr om dagen och bara traggade om allt som rör livet.
How am i supose to live whitout you?
Now then i´v been loving you so long?
Nothing els mathers
Blev glad när luren vibrerade och jag såg ett mess ifrån Dig,
trodde för en sekund att allt skulle blir bra.
Hela min kropp fylldes av värme och för första gången på länge vågade jag hoppas.
Jag log enda inneifrån mitt hjärta.
Men lika fort sögs all min energi ut,
mina ben vek sig och mina tårar började rinna intensivt ner för mina kinder.
Jag kunde inte hejda mig.
Det kändes som om någon bara sög ut all min livslust, allt mitt hopp och all lycka.
Jag föll på knä och snyftade högt och hysteriskt.
Jimmi frågade hur det var fatt och jag svarade:
"Hon är nog borta för alltid"
Dax igen
Måste skriva av mig..
Jag vill bara springa rakt ut i skogen, falla ner på knä och skrika hysteriskt tills jag tillslut faller ner i gråt.
Bär på en sådan obeskrivlig ångest, känslor som bränner stora hål inuti min redan sargade kropp..
Jag springer och springer men kommer inte fram till något mål.
känns som om allt går runt i cirklar,
och om jag försöker vika av och stanna upp så kommer vägen att bära rakt in i väggen.
Jag har ramlat itu en gång.
Har legat där och kämpat med att hitta alla pusselbitar.
Men jag upptäcker snabbt att det hela tiden fattas och försvinner bitar i mig.
Och nu du.. Biten mitt i mitt hjärta.
Var ska jag hitta all energi?
Och var ska jag hämta min kraft ifrån?
Jag känner bara ett enda stort jävla tomrum..
