Fick ett mess imorse som gjorde mig väldigt kluven.
Men visst finns det dagar då jag kan var snäll och låtsas som förut.
Men det är inte som förut.
Vart har du tagit vägen?
Ärligt så kan jag inte förstå..

När vi ses så är allt perfekt, underbart.
Men all tid vi är isär är fylld med ångest och oro.
När vi träffas så känns det som att det är värt det.
Men nu.. när man sitter där o du är någonannanstans, då känns det inte som att det är värt det alls!


Va tvungen att upp tidigt idag eftersom Åse ska komma vid 10.00 och fixa sitt hår.
Trodde jag hade tenta imorn men det va inte förrän nästa lördag så då hinner jag plugga!


Lovade lillan att gå till lekplatsen om det va fint väder idag,
annars får vi väl göra något annat.
Usch, hellst av allt så vill jag bara lägga mig under täcket och gråta..


Du blir glad av samma rus som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus