Kaos igår.
Men jag kan inte bara släppa taget.
Någon måste ju finnas där.
Och du vet att det kommer jag troligtvis alltid att göra.
Du behövde mig igår, och då kunde jag inte avvisa dig mer.
Inte många timmars sömn i natt.
Tack Sanna för att du står troget vid min sida i vått och tort.

Nu ska jag faktiskt lägga mig och vila.
Jag är helt utkörd och jag känner nästan att jag skakar innombords av utmattning.

Framtiden är nära nu och igår blev det ett steg närmre.
Vissa steg måste man ta.
Sen om det är ett steg närmre varandra eller ett steg isär, det får tiden utvisa.


Jag längtar iallafall till att huset blir värderat.
Är det inte för dyrt, då ska jag fan ha det!
Om jag så ska råna en bank.
Borde få reda på om jag fåt jobbet med snart.
Även om det känns skit just nu så får jag väl ändå hålla tummarna.

Over and out