Först då
Jag grät och vi kysstes.
Fast jag borde ha bett dig att gå.
Jag ska aldrig mer säg sanningen till någon som saknar förmåga att förstå.
Det är ljust snart, jag vet.
Men ändå känns det kallt.
Jag önskar att jag va en sån som inte tänker alls.
Som en bekant som hängt sig kvar.
För att allt gått bra.
Nu vill du vara vän med mig men det vill inte jag.
Jag kan sitta flera timmar, gå igenom allt.
Det tog slut för längesen men du är överallt.
Jag ville leva farligt,
Men när man väntat allt för länge så blir inget som man tror.
Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där.
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.
Nu kan det vara för sent att säga som det är.
Du säger att jag skrämde bort dig, men du va ju aldrig här.
Vem vill du spela när du lagt alla kort?
Hur vill du leva när tiden går för fort?
Du vill att jag ska känna.
För något som aldrig känts som mitt.
Hur ska du veta när ingen lärt dig hur?
Hur ska du våga chansa?
När du aldrig har haft tur.
Du vill att jag ska älska, med någon som bara älskar sitt.
Vad ska jag skriva?
För att du ska bli berör?
Hör högt ska jag skrika?
Varje gång jag vill bli hörd.
Du flyger högre än oss andra.
Man får se upp varenda gång.
Först när du tar dig ner på jorden, först då kan jag va din vän.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag måste bara säga att jag älskar att läsa din blogg, inte för att jag känner dig men det känns som du verkligen skriver direkt från hjärtat och det är sånt man blir peppad av att läsa. Peppad att själv tänka utifrån sitt hjärta, tack så mycket!
Postat av: Jacquline
tack. kul att någon gillar det jag skriver. ja jag skriver utifrån mitt hjärta, alltid.
Trackback
