Har börjat få daglig huvudvärk.
Kan verkligen inte äta utan att må illa och spy efter nästan varje måltid.
Darrningar inombords och panikångestattacker.
Kan vara stress?
Måste försöka lägga om mitt liv.
All denna stress tar kål på mig.

Måste unna mig några minutet av total tystnad o lugn varje dag.
Men hur jävla lätt är det då?

Sen måste jag nog ta upp kontakten med min kurator.
Har massa saker sen mitt förra förhållande som jag inte bearbetat.
Saker som bubblar upp till ytan igen.
Det kan vara situationer, platse, folk, musik, ja allt som bara påminner om helvetet med honom.
Jag trodde att jag va starkare och hade superkrafter till att förtränga och glömma.
Att jag skulle slippa sitta hos psykolog och prata.
Jag trodde att jag kunde bearbeta själv.
Men detta är jobbigare än vad jag hade trott.
Och att det ska vara i minnet så länge.. Troddej ag kunde glömma.
Gått vidare har jag, så mycket jag kan iaf..
Men jag har inte glömt något, inte ett dugg.
Minns varenda slag, varenda hot, varenda övergrepp, varenda, ord, handling, plats..
smärta, ja allt.
Måste ta mig tid att bearbeta allt.
Men palla dra upp igen!
Igen o igen o igen o igen..
Tar det aldrig slut?
Jag hatar att en annan människa fick mig och min flicka att må så dåligt.
Jag hatar det!
Jag hatar honom!!

Nej, nu blir det mys innan det är dax att försöka sova.
Älskar att ha mitt <3 här.

Jag pallar inte massa kommentarer om att jag ska släppa taget,
att jag fick skylla mig själv osv.
Detta är MIN blogg och jag skriver för att ventilera.
Jag skriver för att jag hatar att prata..
Jag skriver för att jag vill och jag skriver från mitt hjärta.
Vill inte ha nån jävla empati eller sympati heller för den delen.
Det är inte det jag är ute efter.
Jag klarar mig, jag överlevde och jag överlever.


Så länge vi har varann