Igår blev det mys med J. här en stund.
Sen stack vi hem till hans pappa o kollade på film och käkade glass =)
Sen vid halv ett så gick vi hem till mig o la oss.
Ska vara ifrån varandra nu ett par dagar så att båda får egentid och ro att tänka och känna.
Öh! Kommer sakna ihjäl mig.
Men det blir ju mega mys sen när vi träffas igen.

Natha o Jorma va inom o drack en kopp kaffe nu innan dem skulle tillbaka till Jönköping.
Skönt o snacka lite.
Man träffas ju inte allt för ofta så det hinner hända en del mellan gångerna :)

Snart kommer lillan hem, jag har huvudvärk så det knakar!
Så jag vet inte riktigt vad vi ska göra.

Kände att jag va tvungen att säg vad jag vet igår.
Hade min kille varit otrogen så hade jag velat veta det.

Lider med dig vännen.
Jag vet hur ont det gör.
Och det är så sjukt att en person som man har delat vardagen med, helt plötsligt kan bli så elak och kall.
Hade jag varit karl Alfred så hade jag spöat skiten ur honom!
Men det är HANS förlust.
Han kommer aldrig hitta en bättre tjej och det är DU som kan gå med huvudet högt ur det här.

Va på Jessicas grav igår och la en liten pumpa :)
Det är känslomässigt kaos när jag går dit.
Kan aldrig hålla tårarna tillbaka och jag klarar inte av att vara där mer än en liten stund.
Sen blir allt så jobbigt så jag måste gå.
Det är sjukt att man tvingas ta farväl av en vän som man känt sedan dagen då man föddes.
Det är så orättvist!
Du har lämnat ett så enormt tomrum efter dig hos så väldigt många.
Och bara tanken på att ALDRIG mer få se dig, får paniken att fylla min kropp.
Jag mådde så dåligt när jag besökte dig igår.
Bara tanken på att du låg där, under mig, så nära men ändå så långt bort.
Det är sjukt, helt ofattbart.
Jag försöker fortfarande intala mig själv att du bara är på semeser och att du snart ringer och säger
"Tjena shack-shirack, jag är hemma igen!"
Jag lider med din familj, fina, fina Jessica <3

Satt och tänkte på Sanna igår.
Hur skulle jag klara lea vidare om det hade hänt henne något?
Jag tror att jag hade lagt mig ner och dött.
När Macke dog så var det som ett hårt slag i ansiktet, det var som att förlora en del av sig själv.
Sen dog Jessica, då kändes det som... ja jag kan inte förklara.
Hela marken bara försvann under mig och jag kastade min telefon i väggen och bara skrek..
VARFÖR!?
Hade det hänt Sanna eller Åsa något så.. ah jag vet inte.
Sen ska vi inte ens snacka om ifall det hade hänt mina nära någonting, eller min dotter.
Hade min dotter tagits ifrån mig så hade jag inte tvekat en sekund, jag hade gett upp.


Fy, jag lider verkligen med alla som förlorat någon nära.
Det gör fruktansvärt ont att gå vidare.
Så ta vara på varandra!
Varje dag, kan vara den sista..

In my life there's been heartache and pain,
I don't know if I can face it again,