Jag och säkert många fler är väldigt upprörda på sveriges rättssystem!

Idag fick jag domen angående min ex man som utsatt mig för grovt våld och upprepade kränkningar i över ett års tid, många gånger inför ögonen på min lilla dotter.

I tingsrätten blev han dömd till 1 års fängelse och 80.600kr i skadestånd, men i hovrätten blev han friad!

Jag hade bildbevis, vittnen som sett skador under tiden det hände, dagboksanteckningar osv.

Jag hade intyg som styrkte att jag talade sanning ifrån tandläkare osv.

Alla vet att kvinnomisshandel av en man OFTAST händer bakom stängda dörrar och utan att man direkt kan bevisa det eftersom man aldrig kan ta sig till läkare på grund av mannens kontroll.

Därför borde rätten ha dömt honom på grund av all min bevisning..

Domarna var oeniga om beslutet, någon hävdade att han borde få fängelse men domen klubbades ändå fri - FRI?!

Utöver detta så har min ex make ett tiotal punkter i belastningsregistret.

Han har ett antal besöksförbud på kvinnor, han satt anhåller för mordhot på sin flickvän efter mig, han har ett kriminellt förflutet med misshandlar och dessutom hade han övervakare under tiden han misshandlade mig!!

HUR KAN HAN GÅ FRI???

Ska det verkligen få gå till så här?

Är det verkligen så att en man ska få slå, sparka, skalla, knäa, slita av håret, jaga, spotta på och kränka sin kvinna under så lång tid utan att bli dömd för det?

Är det alltså ok att slå på någon?

Statistiken på kvinnor som mister livet på grund av sina män ökar avsevärt i vårt land!

Utöver allting så var ALLA hans vittnen släkt och familj som så klart höll honom bakom ryggen och förnekade allt, trotts att de själva sett en hel del misshandelstillfällen och tagit hand om mina skador.

Mitt ex misshandlade även sin förre detta sambo under fem års tid, men det lades ner pga brist på bevis.

Jag tänker inte acceptera det här.

Jag tycker att domstolars beslut angående sådana här mål ska skärpas!
Ord står mot ord - men jag hade en MASSA bevis.

Man måste väl ta hänsyn till att kvinnor i sådana här situationer lever väldigt avskärmat och isolerat och styrs av sin man.

Vem ska kunna se något när man inte får gå ut?

Ovanpå alltihop så är han musiker i ett ganska stort dansband,

han står alltså där och sjunger sånger om evig kärlek inför svenska folket!

Jag kommer inte ge mig förrän mitt mål får resning och jag tänker inte ge upp förrän samhället tar allvarligare på kvinnor som blir misshandlade av sina män.

I slutändan är det ju alltid kvinnan som får livstid.

Jag och tusen andra kvinnor kommer alltid att få leva med skräcken av att han kommer att knacka på dörren igen.