Ahh, man kan bli galen för mindre.

Känner hur det kokar inom mig, och jag kan inte göra mycket mer än att vänta..
Allt hattande hit och dit får min att vilja lägga mig ner och bara sova tills allt är bättre igen.

Detta ständiga moln som seglar över mitt huvud tycks aldrig ge med sig.


Måste hålla ihop för lillans skull, måste hålla skenet uppe och fortsätta le.
Det är inte svårt, jag lärde mig det för lääängesen.


Tog mig orken att stiga upp tidigt och göra iordning allt här hemma för att åka till tydinge med Ida-Lie.
Hon hade så skoj =)

Ringde från jobbet, min brukare har maginfluensa och eftersom jag går brevid nu så är det uppskjutet till nästa vecka.

Men jag jobbar ju ändå på ett annat ställe och på fredag börjar högskolan, så jag har att göra.

Måste in i duschen nu, sen städa lite - ORKA!