Fick rättegångsdatum förra veckan och nu känns allt blä!
Behöva gå igenom allt igen!
Tvingas möta hans blick och vara tillbaka på noll igen!

Förra gången när vi möttes i rätten så kändes det som om allt runtomkring försvann och att jag var i hans våld igen.
När jag återberättade allt så försvann tid och rum och jag var där, med honom, helt hjälplös igen..
Jag såg hans svarta ögon stirra rakt igenom mig, jag såg hans ansikte förvrängas, jag hörde hans nervärderande ord och mördande hot, jag kände varenda slag som träffade min kropp, kände blodsmaken i min mun, allt surrade - presic som det gör när någon håller styptag på en och omvärlden sakta faller bort - Jag var tillbaka, i helvetet.

Och nu är det en rättegång till för att han överklagat! Hur ska jag orka?
Jag tackar alla ni som finns vid min sida, familjen, vännerna som stöttar mig varje dag och inte minst under rättegången!

Vill att allt ska vara över nu.

Även om han får fängelse så känns det som att det är Jag som fått livstid.
Är ju jag som tvingas leva med detta hela livet, jag som tvingas kolla mig över axeln vaje gång jag är ute, jag som får hantera mina mardrömmar, jag som vaknar mitt i natten kallsvettig och rädd, jag som minns slagen, ångesten, paniken, tårarna och allt som om det vore igår, jag som får gå till psykolog med min lilla flicka efter allt hon sett, jag som måste gå i terapi för att över huvud taget kunna lita på någon, jag som kan börja gråta för ingenting, det är jag - för resten av mitt liv så är det jag.