Die en annan day


Jaja, men fuck of and die.
Hur många hälsar på eller ringer?
Nej precis.
Ni hör av er när ni vill festa, komma in Vip på ställen eller ha dricka eller skjuts någonstans!
Är det vänskap?

Finns ni där när man mår dåligt?
När man behöver en axel att gråta emot?
Eller finns ni där och glädjs åt ens framgångar?

Kan man verkligen ringa er mitt i natten?
Skulle ni svara och orka lyssna på mina ord?

Om jag säger att jag inte orkar mer, hjälper ni mig då?
Om jag inte svarar i telefonen på några dagar, kommer ni och ser hur jag mår då?
Om jag berättar att jag har gjort något dumt, stannar det mellan oss då?
Om jag hamnar i bråk och inte redar upp det, backar ni min rygg då?
Om alla är bjunda på en fest utom jag, stannar ni med mig då?
Om jag inte kan sova, stannar ni uppe vid min sida då?
Om jag är ledsen och gråter, smeker ni min kind då?

Jag kan ärligt säg att allt detta gör jag för min vänner.
Men jag har börjat undra vilka som är mina vänner egentligen..
Finns det verkligen någon som skulle ställa upp lika mycket för mig som jag gör för andra?





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0