Ju längre tiden går, ju säkrare blir jag på att sätta mina planer i verket.
Jag är nästan helt säker på vad som måste göras.
Men det är jobbigt ändå..

Jag måste göra mig av med alla människor som bara stjäl äv min godhet för att fylla upp sina egna hål.
Jag orkar inte det längre.
Jag orkar inte hela tiden vara stark åt alla andra.

Jag verkar kanske hård, men ärligt, jag pallar inte finnas för alla andra mer..





Livet är en komedi för den som tänker,
En tragedi för den som känner