Idag har jag varit hos mamma och gjort inbjudningskorten klara.
Har kört och delat ut alla med =)

Va även hos tandläkaren och kollade min tand som skaver.
Väntar på tid till tandläkaravdelningen på sjukhuset nu =/

Har hunnit ta en fika med Åsa med.

Idag frågade Åsa mig en grej som jag nog aldrig har tänkt på..
En grej som jag inte tror att folk funderar så mycket över men som finns runtom en hela tiden.
Hon frågade när man var totalt nöjd i sitt liv..
Jag svarade när man va 40 år.
Men det är ju inte sant..
Tyckte bara det lät bra =)

Men sen diskuterade vi vidare och kom på att man är nog aldrig totalt nöjd.
Jag sa att jag ville ha ett barn till, hus, min utbildning och ett bra jobb.
Men sen när man har det då?
Då finns det ju något nytt man vill ha..
Då vill man ha nytt kök i sitt hus, man vill kanske ha sommarstuga, båt.. bla bla bla..
Det är jobbigt att ständigt längta efter något.
Att hela livet tråna efter nya saker..
Att alltid behöva förnya för att tillfredställa sig för stunden.

Slutar man aldrig att längta efter något?

Jag kom iaf på att stunden då man får upp sitt barn på bröstet - då är man totalt nöjd.
De där första minuterna när allt står still, då existerar inget annat än lycka.
Det va enda stunden jag kom på som man är totalt nöjd med sitt liv..

Det är sjukt egentligen.
Att man aldrig är nöjd.
Folk kan säg "åh jag är så nöjd med mitt liv".. men det finns ALLTID något man vill ändra på eller göra.
Tänk så mycket energi man lägger på att söka tillfredställelse (nu menar jag inte sexuell tillfredställelse).
Det är sjukt när man tänker efter..

Kolla bara på mig..
Jag är ALDRIG nöjd.
Vill ha det o det o det o det..
Sen när jag har det så vill jag göra det bättre eller ha nya saker.

Usch nej, vilket kaos..

Längtar tills de där minuterna då man känner den totala nöjdheten..
Då ska jag ta tillvara på det!

När jag ändå håller på att blogga så kan jag ju passa på att skriva att jag tycker att det är hemskt hur en del prioriterar, har nog sagt det förr..
Tänk vad energi en del lägger på att hata istället för att älska.
Förstår ni inte hur fort tiden seglar förbì?
Så många år man missar av sina käras liv bara för att man inte kan reda upp gammalt groll.
När det är över, det är då ni står där och ångrar allt ni inte fick sagt..
Ni ångrar att ni hatade istället för att älska..
Ni ångrar att ni hängde upp er på bagateller istället för att lösa problemen.
Och ni kommer att ångra att ni inte fanns där.
Ni ångrar all tid ni missade tillsammans, tid som Aldrig går att vinna tillbaka..


Jag kan själv känna så..
Tänk vad mycket tid jag la på att hata och undvika dem som jag egentligen älskar mest.
Tänk att jag missade ett år av dem jag håller närmst hjärtat pga ett missförstånd.
För att jag lyssnade på andras skitsnack och tillät mig själv att dömma utifrån andras ord, istället för att öppna mina egna ögon och förlåta både mig själv och dem..
Tänk allt som hände det året, allt man missade, minuter som aldrig kommer att komma tillbaka..

Det är hemskt, särskilt när det är ens eget kött och blod..